stpete - man, 50+

Synd på en hygglig öl att den säljs med en reklam som anspelar på norrländska män som smiter från sina fruar eller flickvänner. Vilka underdogs!

Scen: rustik krog, typ en ombyggd lada.

"-Skulle inte du och Lena ha en myskväll?"
"- Jo. Men jag är i källaren och hämtar en grej."

Jaha. Så han törs inte säga till Lena att han vill ut en stund och ta en öl? Ok, toffelhjälten har alltid varit rolig men det här blir snabbt taffligt.

Känns jäkligt omanligt.

Finns olika varianter, här är en från deras egen företagsblogg. Duh.

När man fyller jämnt så brukar man blicka tillbaka och se vad man gjort i livet. Inte sällan inser man att man inte gjort allt man tänkt. Det har varit jobb, hem och familj för hela slanten.

Personligen löser jag ångesten med en politiskt inkorrekt bil, sportbilen.  Förra gången var det en Toyota MR2 men nu har jag nått Mercedes-åldern så då blev det en SLK 320.

Här är bilder



40-årskris



50-årskris

När jag köpte Toyotan så skrev jag lite om det på den här sidan.

Jag har inte gjort något sådant den här gången men om du vill se lite jämförande bilder så kika på mitt album.

Igår, lördag, visades första avsnittet av Babben & co för den här säsongen. Vi var med på inspelningen i tisdags och det  var givetvis kul att försöka upptäcka sig själv bland publiken.

Jag hade vit skjorta med slips så det var inga som helst problem att se var jag satt.

Idag satt jag och tittade på showen i webb-tv och plockade ut stillbilder där vi var med. Det blev rätt många, jag tog inte ens alla möjliga. Till skillnad från t ex "Så ska det låta" så har Babben mycket publikbilder.

Showen är väl så där, tycker jag. Thomas di Leva är en behållning med sina filosofier. Rekommenderar att ni lyssnar på honom i programmet.

- Universum förstår inte "inte".

- Tänks så här: vad som än händer så är det OK.

Per Gessle visade att han fortfarande kan snickra på låtar och bjöd på vad jag fattade det som, en urpremiär för låten "Party Pleaser". Men så var det ju inte, visar det sig nu när jag kollar hans hemsida. Ah, ja.

Kolla publiken:

Hallå!

Här hemma skrek vi "I just died in your arms tonight" när H.E.A.T. spelade "1000 miles"

Cutting Crew gjorde den 1986, en riktig hit. Lyssna på YouTube versionen av videon med Cutting Crew:s Died in Your Arms Tonight,

Vi får vänta innan H.E.A.T: s låt dyker upp på YouTube. Då ska vi jämföra! :)

Tills vidare får ni njuta av lite 80-tals lyrik:

Oh I, I just died in your arms tonight
It must have been something you said
I just died in your arms tonight

I keep looking for something I can't get
Broken hearts, they're all around me
And I don't see an easier way, to get out of this
Her diary sits by the bedside table
The curtains are closed, the cat's in the cradle
Who would have thought that a boy like me could come to this

Oh I, I just died in your arms tonight
It must have been something you said
I just died in your arms tonight
Oh I, I just died in your arms tonight
It must have been some kind of kiss
I should have walked away
I should have walked away

Is there any just cause for feeling like this?
On the surface I'm a name on a list
I try to be discreet, but then blow it again
I've lost and found it's my final mistake
She's loving by proxy, no give and all take
'Cause I've been thrilled to fantasy, one too many times

Oh I, I just died in your arms tonight
It must have been something you said
I just died in your arms tonight
Oh I, I just died in your arms tonight
It must have been some kind of kiss
I should have walked away
I should have walked away

It was a long hot night, she made it easy
She made it feel right
But now it's over, the moment has gone
I followed my hands to my head, I know I was wrong

Oh I, I just died in your arms tonight
It must have been something you said
I just died in your arms tonight
Oh I, I just died in your arms tonight
It must have been some kind of kiss
I should have walked away
I should have walked away

I dagens pappersupplaga av DN finns en artikel om att det går att hyra en tomte. Man intervjuar en man som t o m har ett äkta tomteskägg.

I artikeln står det att tomten kommer av helgonet S:t Nicoluas. Det hade ju varit sant om vi bott i ett annat land.

Vi har länge haft tomtar i det här landet men det har varit gårdstomtar. En liten figur som med övernaturliga krafter som skyddade gården. Min pappa, som var bondson, berättade hur de ställde ut gröt på julen till tomten så att han inte skulle bli förgrymmad och dra olycka över gården.

Och så var det där med klapparna, vi tar det med en gång när vi ändå är här. Det var inte tomten som kom med dom. In på 1800-talet så delades de ut genom att man klappade på dörren och sprang därifrån. Var ju kanske inte så där kärvänliga klappar alltid. Mer ett vedträ med rim på.

Någon gång på 1800-talet så uppstod det i borgerliga kretsar en tradition att julbocken skulle dela ut presenter. Julbocken beskrivs i en visa av Alice Tegnér.

Julbocken är ju känd även i dessa dagar, i synnerhet den i Gävle. Det intressanta är att det är en riktigt gammal symbol. Det är ju Tors dragare så den kommer från en tid innan vi blivit kristna.

Så nu vet ni varför det heter julklapp, jultomte och julbock.

P.S.
Gävlebocken har två webbkameror och en egen blogg som kommenteras av folk från hela världen!
Ds.

Mats Sundin, hockeylegenden, har skaffat ett nytt jobb som fotomodell åt Brothers, kan vi läsa i Dagens PS.

Pengarna ska gå till en fond där han själv sitter i styrelsen, Goals and Dreams. Som namnet antyder så är det USA-baserat men arbetar globalt för att ungdomar ska kunna spela hockey.

Kanske en ursäkt att gå in på Brothers och svida upp... :)

Ville inte se matchen mot Modo. Trodde DIF skulle förlora ännu en match.

Några minuter in i matchen slog vi över. Det står 3-0! Jag kan väl titta lite då ...

Helt otrolig stämning på Hovet med långdans och avslutning med stående ovationer.

Vi pratar om Modo som låg tvåa i tabellen. Tills nu.

Kolla min bättre hälfts blog - hon trodde på DIF.

P.s.
La upp länken till min proffsblog där jag skrev senast imorse. Se länkar i kanten.
ds

Var och såg den idag och min kära har redan skrivit om den och har dessutom länkat till recensionen i DN. Aftonbladet har också recenserat den.

Jag gillade filmen skarpt, kändes som Woody Allen var tillbaka i form igen. Kanske för att den påminner om de Allen-filmer jag såg när jag var ung.

Det som ni inte kan läsa i recensionen är koppling till Allens favoritregissör, Bergman. Jag säger inte att det är så men Cristina, ett svenkt namn och blond och blåögd ger associationer till sextital och Bergman i en scen. Jag tänker på när de är på utflykt och breder ut en filt i gräset. Hon har en topp på sig som är gul med vita rutor och blå jeans.

Jag kände direkt en fläkt från barndomen. 60-talet för er som inte orkar räkna :-)

Min bättre hälft påminde mig igår om att jag borde berätta för min dotter hur stolt jag är över henne. Alltså beter jag mig som min egen pappa gjorde mot mig - ha! Åkte dit på den! Visst kan man bli galen på tonåringarna ibland, jorden roterar ju som bekant runt dem. Men när min lilla skrutt (var hon nyss) inte bara bor själv, jobbar och pluggar utan dessutom ser till att skolans resa blir av genom att ringa och boka både hotell och flyg, då blir jag imponerad. Vi pratar inte om att ringa den lokala turistbyrån, nej, nu menar att ringa till Irland och boka ett hotell plus att flygbolaget hade en internationell växel så hon fick även där ta det på engelska. Snyggt jobbat, tjejen! Fy på mig som inte säger det till dig!

Man kan inte bryta upp ett destruktivt förhållande utifrån och inifrån är det så svårt att se hur illa det faktiskt är.

Jag pratar inte om mitt nuvarande äktenskap, kära barn. Jag tänker på människor jag mött och hört talas om. De lever i förhållande där åtminstone den ena parten kunde ha ett bättre liv - även som singel.

Som exempel, att han är konstant svartsjuk och beskär hennes möjligheter att ha egna vänner. Visst, någon svartsjuka ska det finnas men det ska gå att leva ett normalt liv.

Vad hon än tar på sig så tycker han att det är antingen för vulgärt eller för tråkigt. Visst, lite kritik skadar inte men man ska fortfarande känna sig som att man är mer än vatten värd.

I alla sådana situationer så är det som att hon inte tycker att han gått för långt, det kan hon inte se. Omgivningen tycker att det är hur galet som helst men det går inte fram.

Sedan säger hon att det är hennes fel också, hade hon inte fräst åt honom hade han ju inte gått ut och supit skallen i bitar, kommit hem och gett henne en omgång.

Kanske det ja, det var nog så att hon var inblandad också. Det bara det att i allt saknas vettiga propotioner och det råder olika måttstockar för honom och henne.

Det är säkert synd om honom som har så dålig självkänsla att han måste kontrollera någon annan för att må bra. Kanske det var hans mamma som gjorde det mot honom? Det är hursomhelst skit samma.

Ett förhållande är ett möte mellan två människor och om det är bra så blir de starkare, tryggare och rikare människor. Är det dåligt tar de ned varandra. Oavsett vem som trycker ned den andre, eller båda varandra, så har de lika skyldighet att säga stopp, nu räcker det.

"Jag kan inte ändra på dig och jag kan inte förstå hur jag ska kunna ändra på mig för att det här förhållandet ska bil något bra. Vad säger du?"

Eller något annat.

Vi andra står utanför och tittar på. Kommer med små kommentarer som "Hur kändes det för dig?" eller "Accepterar du verkligen det?".  Jag har aldrigt provat med "Han pissar på dig, lämna honom!". Angtagligen skulle det inte fungera.

Är man vag går det det inte fram. Är man för direkt på, blir det samtidigt kritik av henne (i mina exempel).

Har du några förslag som verkligen fungerat? Eller ska man bara vänta på deras egen insikt?

Fick in lite mer på insamlingen (se tidigare inlägg) så nu har jag tangorabatt. Nästa nivå är snorbroms, vill jag det?

Å andra sidan, det är ju vad den kallas, den jag har i verkligheten. "Mustaschernas labrador", enligt kampanjsidan.

Vad är ett dataprogram? Hur förklarar man det för någon som inte har en aning?

Detta var morgonens fundering på väg till jobbet.

Jag hittade en metafor som förklarar en del men inte allt. Ett program för en dator är som en tanke. Ett program kan precis som en tanke, handla om vad som helst. Men ett program kan bara finnas i en dator liksom en tanke bara kan finnas i huvudet på någon.

Ett program kan kommunicera med omvärlden genom dators skärm och påverkas av tangenttryckningar. En tanke påverkas av det vi hör och ser medan vi förmedlar våra tankar genom tal och skrift.

Vi kan dock inte lagra tankar (än) på någon skiva som vi kan ge till någon annan att tänka.

Blev det lite väl poetiskt? Kanske.

Exempel på program är webbläsaren du använder för att läsa det här. Operativsystemet (ex: Windows) är också program som webbläsaren tar hjälp av för att koppla upp sig mot internet och visa sidor på skärmen.

Det finns program i din mobiltelefon också för att sköta uppkopplingen mot basstationen och läsa av tangenttryckningar.

Är en webbsida ett program? Njae. Om vi pratar om vanlig, statisk (orörlig) text och bild, så skulle jag inte säga det. Men en webbsida kan referera progam som körs i webbläsaren. T ex en Flash-animering eller inmatningskontroller för fälten i ett formulär.

Blev du klokare? Oavsett, jag vill veta så kommentera! Jag har hållt på med programmering i snart 30 år och först nu undrar jag hur man kan lära sig något sådant.

Tänk dig ett kreativt jobb som ger dig en hög lön, en bra bit över genomsnittet.

Det är fria tider, du kommer när du vaknat och går när du är trött. Givetvis inom rimliga ramar.

Vi pratar om vanlig kontorstid, inget övertidsslit eller obekväma arbetstider för att nå en hög lön.

Arbetskamraterna är oftast trevliga, som man blir när man trivs på jobbet.

Lite beroende på vad man gör, så upplever man att man gör en stor nytta för samhället. Det är ett yrke som krävs för att samhället ska fungera.

Du behöver inte riskera din hälsa, det är ett kontorsarbete.

Tänk dig att det är gott om sådana jobb, dessutom. Rent av kris när det gäller att få tag i folk. Så du kommer inte ha problem med att hitta något som passar dig.

Du behöver inte ha kontakter.

Vad är haken då?

Egentligen inga andra hakar än de vanliga, du måste lära dig yrket och du måste passa för det.

För att veta om du passar för det måste du pröva. Men du bör ha känsla för detaljer och tålamod när det inte går som du tänkt. Men det är bara som jag tror, egentligen vet man lite vad som gör att vissa passar medan andra springer därifrån.

Yrket jag pratar om är programmerare. Det har precis de egenskaper som jag beskrivit. Jag har jobbat snart 30 år med det och bortsett från åren efter internetbubblan så har det varit så här.

Ändå så är det ett stort problem på skolorna idag, för få söker till IT-utbildningarna. En anledning är att det verkar som datorer alltid funnits där och fungerat. Man bara använder dem.

Om du någonsin funderat över hur en webbsida hamnar på din dator eller hur du kan chatta med någon på andra sidan jorden, så är det dags att fundera på om inte det är något du ska jobba med.

Eller om du bara vill ha ett drömjobb.

Hej!

Med tre tonåringar under radarn så kommer ordet "populär" upp lite ofta. När jag var i den åldern var det seriöst ohipt att diskutera vem som var populär.

Nåväl, det är ju så att en del personer blir populära i en krets, det kan vara klassen eller västvärlden. Att lägga locket på, som vi gjorde då, och låtsas som det inte finns är ju inte speciellt konstruktivt.

Men om vi nu sladdar över i andra diket, där att vara populär är det viktigaste som finns, hur kul är det på en skala?

Introvert som jag är, så skiner väl jag i om jag är populär. Det är väl viktigare att vara lycklig än populär, eller hur? Och kan man bli poppis om man inte har en grund att stå på, typ vara lycklig eller i alla fall självsäker?

Kan inte utgå från mig själv jämnt. Som i många andra sammanhang ska man fråga sig vad ångest har med saken att göra. Har man en ångest som kretsar kring att vara osynlig, inte bli uppmärksammad, så blir det en stark drivkraft att försöka bli sedd, d v s populär eller hatad.

Så dagens slutsats blir att det är lättare att bli populär om man inte är lycklig.

Touch luck, partner. ;-)

Försökte mig på att kommentera en blog som skrev om valtvång men det fungerade inte. Se upp med passagen om ni tänker blogga.

Jag skriver här istället.

Ursprunget är en artikel i Sydsvenskan skriven av en aussi, Peter Singer, som tycker att det är bra med valtvång eftersom det har man i Australien och där har man högt valdeltagande. Visserligen en högre andel ogiltiga röster än där det är frivilligt.  I Australien får man böter om man inte röstar.

Jag tycker att det luktar illa. Alltid när man inför ett tvång så ska man osäkra sin argumentationsbössa. Det finns alltid vällovliga syften bakom varje tvångsreform eller inskränkningar i våra friheter.

För det mesta är det skit ändå.

Ett högre valdeltagande genom böter - va bra - alla vill ju ha ett högt valdeltagande, eller hur?

Valdeltagandet är ett mått på det politiska intresset och förtroendet för det politiska systemet. Inför man böter så har man tagit bort det måttet bara för att man stirrar på mätvärdet i sig och inte vad det står för. Ett vanligt misstag.

Argumentet som förs att den tänkte väljaren tycker det är för besvärligt att rösta i förhållande till hur mycket en enda röst påverkar. Så då måste vi alltså tvinga dit väljaren.

Det finns andra sammanhang där ens del är liten men summan är viktig, t ex välgörenhet: vad är mina hundra spänn värda, ingenting. Eller: varför ska jag avstå från frukt från (bojkottat land)? Vad är en frukt, ingenting! Men varför ska jag köpa kravmärkt? Hur lite påverkar inte det koldioxiden?

Dessa andra sammanhang kommer att påverkas om vi i ett läge, valet, tvingas, medans i andra läget ska agera frivilligt.

Mindre tänka själv blir mindre välgörenhet och vardagspolitik. Den politik som du gör varje dag när du väljer vad du konsumerar och hur du reser.

Sitter med problemet att jag äger för mycket. Jag har fått pappas dödsbo att ta hand om och jag är enda barnet. Så jag har försökt sälja en del på Blocket med blandade resultat. Kolla gärna http://artcomputer.gotdns.org/tillsalu/ om du är nyfiken.

Men det var inte det viktiga som jag ville berätta. När jag försöker skänka möbler till välgörenhet så snubblar jag över något som kändes bra: Läkarmissionens webbshop!

Vad är det? Jo, där kan man köpa t ex får till en ensamstående kvinna i Burkina Faso, Afrika. Så här skriver Läkarmissionen på sin webbplats:

I västafrikanska Burkina Faso finns många ensamstående kvinnor ? inte minst på grund av hiv- och aidsepidemin.
En del kvinnor har dessutom förskjutits av den döde makens familj.

Dessa kvinnor har förlorat allt och måste börja om på nytt. Men hur när pengarna inte finns?

Hjälpen kan komma från Dig ? genom ett ?fårpaket?:
? 3 tackor
? 1 bagge 
? vaccination 
? foder i en månad.

Kostnaden för detta mjuka ?paket? är 1 500 kronor. Ditt köp tryggar en ensamstående kvinnas framtida försörjning.

Du kan också välja att köpa en eller flera delar av ett "paket". Varje del kostar 150 kr.

Det finns annat också, t ex mikrofinansiering, en idé som ledde till ekonomipriset till Nobels minne.

Adressen till webbshopen är lätt att komma ihåg: webaidshop.se.

För drygt 20 år sedan reste jag runt i Indien och Nepal med en trång budget. Jag var borta i över tre månader och kom hem till jul.

Sedan dess är jag fortfarande tacksam för att jag kan ta det som en självklarhet att jag kan börja dagen med att duscha i uppvärmt dricksvatten.

Fast det är kallt så behöver jag inte frysa, jag har inte bara det bättre än de jag träffade i norra Indien, jag har det bättre än min egen far som eldade kaminen glödröd utan att värmen blev kvar på kammaren. Det är sant, jag har varit där själv, även om det var som barn.

En sann väg till lycka är just att upptäcka hur fantastiskt bra vi har det.

Om det inte hände något magiskt när du fick din julklapp så berodde det antagligen på att de som gav dig den inte var trollkunniga. Kanske dags att ändra fokus,

Lycka kommer aldrig genom något som någon gett dig, bara genom hur du uppfattar det du fått.

"There's no reality, there's only perception", Dr Pihl,

"It is all in your mind, don't take your time on bad things", Jimi Hendrix.

VA!? Skulle inte det här handla om hur man beter sig på första träffen?

Jo, lite. Men en sak som du ska reflektera på, som en övning, är att din hjärna inte förstår ordet "inte" särskilt bra.

Vad menar jag med det? Jo, om du nu ska göra något viktigt som att träffa en tjej eller gå på en intervju för ett jobb, så kommer du antagligen oroa dig för en sak - att göra bort dig.

Bara därför kommer du snart att tänka i "inte"-termer. Till exempel: "Jag ska inte spilla".

Den dåliga nyheten är att hjärnan du har kommer att vara så fokuserad kring en bild av dig spillandes pizza över dig att det troligen kommer att hända precis det som du inte vill: pizza i knät.

Varför är det så? Vet inte. Men jag vet hur man gör: sluta tänka på det sättet. Din mamma sa säkert "snubbla inte i trappan" och menade väl.

Från och med nu säger du till dig själv (och andra) "ta det lugnt i trappan". Hörde du skillnaden?

Så övningen är: varje gång du tänker en mening med ordet "inte" i, så vänd på den till något positivt som du kan följa i stället.

"Jag ska inte spilla" blir "Jag ska skära små bitar av pizzan och äta långsamt".

Extra: om dina "inte" handlar om sådant som varit, typ, "jag skulle inte ha sagt ...", sluta tänk på sådant som varit.

Omvandla dina misstag till erfarenheter, förlåt dig själv och gå vidare.