stpete - man, 50+

Ok, en dröm så det är fånigt och ointressant - på ytan - för de intresserade är det förstås en inblick.

En märklig dröm 2011-05-01

Jag drömde om en icke-kyrka gjord för de som inte har någon religion. Drömmen inleds med att jag kommer in i det första rummet som kallas Motiveringen. Inredningen här och i de andra rummen är som om den var gjord av stalaktiter från en grotta.

 

I Motiveringen finns det ett litet hål i väggen, stort som ett öga. När jag tittar in så ser jag en oljemålning av en präst som bränner en häxa på bål. Ansiktet lyser från elden och han står med en rak arm riktad mot elden. I handen håller han ett kors.

 

Nästa rum heter Definitionen och har en plakett på väggen med texten ”Du må ogilla delar av dig men aldrig skämmas där för”. Helt klart en drömtolkning av vad jag hörde Jonas Gardell säga på TV igår: ”jag tror inte på skam”.

 

Det tredje och sista rummet heter Salen och är då ganska lik en vanlig kyrka bortsett från att väggarna ser ut som i en grotta fast väldigt upplyst. Väggarna är alltså i en bruten vit och ingenting hänger på väggarna. Orgelmusik hörs diffust och den låter mer som ett rus än högtidlig.

 

I mitten, i golvet, är det en grav för två personer och på den ena platsen ligger min hustru Ewa. Jag inser att jag ska begravas i denna icke-kyrka bredvid min hustru. I Salen dessutom, som de riddare som byggde kyrkor på 1100-talet i Sverige.

 

När jag lägger mig på rygg i graven och vänder blicken mot det höga taket svindlar det till och jag befinner mig utanför icke-kyrkan. Det känns som att jag är någonstans i Norrland och tanken slår mig att platsen är mitt i Sverige, både med avseende på latitud och longitud. Icke-kyrkan står på en höjd och från alla håll möts man av en vidunderligt naturskön utsikt.

 

Varför här, tänker jag. Så långt bort för alla i världen som förstått att religion är skadlig. Att något som vi gjort i tusentals år inte nödvändigtvis behöver vara bra. Denna plats borde vara på internet.

 

Och där blir drömmen så nära verkligheten att jag vaknar i tankar om utformning av en webbplats. :)

Så har de förlovat sig, Daniel och Viktoria. Ingen adelsman är han men det var väl inte Silvia heller? Hennes pappa var väl industrimagnat inom krigsindustrin? Anfader Bernadotte var en vanlig kontorist från början innan karriären i Napoleons armé.

Debatten mellan monarkister och republikaner blossar upp. Jag tycker väl att det känns otidsenligt med en monarki, lite fånigt liksom. men det är ändå intressant med monarkisternas argument.

De säger att det är en modern och folklig monarki. Samtidigt är det inte en riktig monarki eftersom knugen (dyslektiker) inte har någon formell makt. Dessutom påstår de att 80% av folket gillar monarkin i dagsskicket.

Det slog mig att båda sidorna rationaliserar sina argument men missar ändå poängen.

Tänk efter. Om nu det är bara så att det är bättre med en kung än en president, varför blir känslorna så starka kring kungafamiljen? Det stämmer liksom inte att det bara är praktiskt med en icke-vald representant som alla bara gillar för att det inte finns så mycket att reta sig på.

Det finns mer under ytan, annars kan man inte försörja veckopressen som man gör med vardagliga händelser och tomma spekulationer.

Jag tror att vi kan hitta ledtrådar i våra folksagor. Ni som inte missat dem vet att kungen och drottningen är ett återkommande tema där en gossehjälte får prinsessan och halva kungariket i det lyckliga slutet.

Observera att han blir upptagen i kungens familj och inte att han hämtar prinsessan till sin, vilket han hade gjort om det varit en vanlig bondflicka han gift sig med. Precis så är det med Daniel.

Nästa fråga är då varför folksagorna har detta återkommande tema. Det måste ju vara att det känts rätt när sagorna berättats vidare, från generation till generation och från land till land. Den tidens fildelning.

Ni som läst tolkningar av folksagor vet vart jag är på väg. Kungen och drottningen är metaforer för mamma och pappa. Den vilsne unge mannen blir genom sin handling vuxen och tas upp i familjen som en vuxen man. Allt beskrivet  i vackra bilder av prosa som finslipats genom åren. Sweet.

Därför slår det väl an även utomlands att kungen kommer på besök och inte en president.

Kungafamiljen idag låter oss komma nära i väl redigerade små inblickar. Vi tittar på dem som i ett dockhus. De går omkring lite tjusigt och säger gulliga saker till varandra. Lite drama ibland men inga uppslitande gräl. Vi kan titta och sucka lite, förtjusas en stund över deras saga och slippa tänka för ett ögonblick på att vi måste arbeta för att få mat på bordet.

Har jag blivit monarkist?

Häromdagen gjorde jag en drömtydning helt oavsiktligt. En nästående berättade sin mardröm. Den och den gjorde si och så. "Det var en så underlig dröm".

Jag fattade inte, "Vad menar du med underligt, det är ju så där det är".

"- Eh, ja, det har du ju rätt i. Att man ska behöva drömma det också"... :-)

Utifrån ser man det ju annorlunda.

Så det första man ska veta om drömtydning är: skit i böcker som pratar om symbolik. Att någon drömmer om hästar behöver inte handla om kvinnlig sexualitet.

Det andra är att det finns en författtare till varje dröm och det är drömmaren själv och ingen annan. Visst kan symboliken vara gemensam för oss i samma kultur men jag tror inte att det är det viktigaste när man ska tyda en dröm.

Jag hörde en gång att indianerna, som var mycket intresserade av drömmar,  sa att en dröm tyds genom att man berättar den och efter varje mening avslutar med "... och sådant är mitt liv".  I det här fallet var det så tydligt det kunde bli.

Prova själv. Det blir absurt ibland men sätter ändå ruljans på tankarna.

Världen roterar kring tonåringen men ingen i hela världen fattar något.

Måste vara jobbigt att stå i centrum för allting och samtidigt så missförstådd.

"Jag ska göra det när jag får tid". Har du sagt så någon gång? Nu får man ju aldrig tid, man prioriterar det man viktigaste för den tid man har.

Men just nu är det faktiskt så att vi alla får tid. Detta dygn har nämligen 25 timmar i o m sommartidsomställningen. Fantastiskt, eller hur?

Nu invänder du kanske att det inträffar på nattten när du sover men det är väl inte så dumt heller. Antingen stannar du uppe en timme till eller så går du upp en timme tidigare, s a s.

Så vad ska du göra med din timme?
- Sova ut?
- Skriva brev till vänner du aldrig hinner skriva till?
- Ringa till en gammal släkting du försummat?
- Skriva inledningen till Den Stora Romanen som ska göra dig berömd (rik)?
- Sätta dig på en sten vid havet och njuta av utsikten?
- Läsa in dig på ett nytt webbramverk? (eh, du fattar exemplet, va).
- Städa skrivbordet och sortera alla papper i högen med "papper som ska gås igenom"?
- Läsa alla bloggar du önskar du hade tid att läsa?
- Hitta ett sätt att sluta bekymra dig över att du inte har tid till allt och fokusera på att använda den tid du har?

Ha det gott!

Är du den du är eller det du gör?

Idén till det här inlägget kom upp när vi pratade om hur man förhåller sig till att göra tillfälliga avsteg från sin diet. Är man förtappad om man bryter dieten en enstaka festkvälll?

Jag generaliserade lite och funderade på alkoholister som blivit nyktra och får absolut inte dricka ett endaste glas eftersom de genast åker dit igen. Men, egentligen, är det logiskt?

Det gäller ju inte alla, kan jag konstatera. Min kära kan bryta en diet och sedan ta upp den som ingenting för att sedan nå sina mål. Efter att jag slutade röka så har jag provat utan falla dit.

Om man  nu har lyckats sluta röka eller följa en diet så bordet det väl vara lättare att göra det igen? På't igen. Upp och nicka.

År det så att skillnaden hur man lägger sitt perspektiv på sig själv (och andra)? Antingen vad man är, en förtappad själ, obotlig, eller, vad man gör, ett avsteg som inte har reella konskevenser, är ingen ovana eller misslyckande.

Det är ingen bra idé att dela in människor i onda eller goda, som att det var en egenskap som sitter lika hårt ihop med dem som deras kroppslängd. Människor agerar väldigt mycket  efter omständigheter och viljan finns där men kanske inte så fri som vi vill tro. Se t ex det välkända Milgrams lydnadsexperiment eller Stockholmssyndromet.

Man kan kanske karaktisera dig som summan av dina handlingarna som en blyg, knarkande mytoman och, för att citera Dr Pihl, den bästa förutsägelsen om framtida handlingar är tidigare handlingar - men - det måste inte vara så.

Om du slutar tänka på dig själv och utifrån vad de är  och istället fokuserar på vad de och du gör, så inser du att även om du alltid handlar innanför en ram av omständigheter, så finns det alltid val från det att du bestämmer dig att gå upp på morgonen till godnatt.. Även för Mohammaed i Togo.

Eller: hur vill du göra i fortsättningen?