stpete - man, 50+

Jag roade mig med att räkna ihop antalet medaljer om EU ställt upp som en nation i OS. Det är trots allt ett överstatligt organ så helt ute och cyklar är jag inte.

Som väntat så vinner EU överlägset, tvåan USA har inte ens hälften så många medaljer.

Nation    Medaljer
1 EU	       280 
2 USA	       110 
3 Kina	       100 
4 Ryssland	72 
5 Australien	46 

Är du den du är eller det du gör?

Idén till det här inlägget kom upp när vi pratade om hur man förhåller sig till att göra tillfälliga avsteg från sin diet. Är man förtappad om man bryter dieten en enstaka festkvälll?

Jag generaliserade lite och funderade på alkoholister som blivit nyktra och får absolut inte dricka ett endaste glas eftersom de genast åker dit igen. Men, egentligen, är det logiskt?

Det gäller ju inte alla, kan jag konstatera. Min kära kan bryta en diet och sedan ta upp den som ingenting för att sedan nå sina mål. Efter att jag slutade röka så har jag provat utan falla dit.

Om man  nu har lyckats sluta röka eller följa en diet så bordet det väl vara lättare att göra det igen? På't igen. Upp och nicka.

År det så att skillnaden hur man lägger sitt perspektiv på sig själv (och andra)? Antingen vad man är, en förtappad själ, obotlig, eller, vad man gör, ett avsteg som inte har reella konskevenser, är ingen ovana eller misslyckande.

Det är ingen bra idé att dela in människor i onda eller goda, som att det var en egenskap som sitter lika hårt ihop med dem som deras kroppslängd. Människor agerar väldigt mycket  efter omständigheter och viljan finns där men kanske inte så fri som vi vill tro. Se t ex det välkända Milgrams lydnadsexperiment eller Stockholmssyndromet.

Man kan kanske karaktisera dig som summan av dina handlingarna som en blyg, knarkande mytoman och, för att citera Dr Pihl, den bästa förutsägelsen om framtida handlingar är tidigare handlingar - men - det måste inte vara så.

Om du slutar tänka på dig själv och utifrån vad de är  och istället fokuserar på vad de och du gör, så inser du att även om du alltid handlar innanför en ram av omständigheter, så finns det alltid val från det att du bestämmer dig att gå upp på morgonen till godnatt.. Även för Mohammaed i Togo.

Eller: hur vill du göra i fortsättningen?

Nyligen kunde man läsa i DN (hittar det inte i nätupplagan) att patent i europa är elva gånger dyrare än i USA och tretton gånger än i Japan. Det beror inte på avgifterna i sig utan mer på att man inte har ett gemensamt system inom EU.

När man försökt skapa ett sådant så stupade på vilket språk som skulle gälla! Antagligen ett stort problem eftersom det kan bli tolkningsproblem om ett patent är utfärdat på flera språk och det finns en skillnad, vilket patent är det som gäller i EU då? Två språk matchar ju aldrig exakt mot varandra, begrepp överlappar och man uttrycker sig på helt olika sätt.

Det är ett stort handelshinder att vi européer saknar ett gemensamt språk (nej, alla pratar inte engelska). Jag tänker främst på två saker.

• Alla förpackningar måste förses med texter på många språk ( så att texten inte går att läsa ) och det är inte gratis.
• Arbetskraftens fria rörlighet begränsas av att folk som kommer från olika delar av europa inte kan prata med varandra. Ibland enormt hindrande, en läkare måste kunna prata med sin patient.

Så hur skulle man lösa det? Vilket språk ska vi välja? Nej, inte engelska. Det är ett bra exempel på hur den starkaste ekonomi bestämmer vad som ska vara gällande. Om några år får vi kanske lära oss "kinesiska".

Vilket språk man än väljer så kommer det med ett bagage av historia och kultur. Det fungerar inte något vidare.

Jag tycker att ett gemensamt språk borde ha föjande

• Lätt att lära så att t o m en diplomat ska kunna prata utan att ha tolk.
• Att skrift och talspråk är så ihopkopplat att man skulle kunna läsa upp en text utan att förstå innehållet. (En erfarenhet jag haft med finska).
• Fungera på internet, alltså inga nya tecken och helst bara de 25 som engelskan har eftersom det blir praktiskt. Om du jobbar med IT så vet du vad jag menar. Kom ihåg att vi pratar Europa nu och inte hela världen.
• Inga inbyggda tvetydigheter i språket som t ex prepositioner som betyder olika saker beroende på sammanhang.
• Det ska gå att skriva poesi i språket. Annars blir det tråkigt.
• Man ska kunna ha det som ett andra språk vid sidan om sitt modersmål.

För att det ska vara lätt att lära så tror jag att

• Språket har stavelser som kan kombineras på många sätt. Vet man ordet för "varmt" så kan man automatiskt "hett", "ljummet", "svalt", "kallt" och "iskallt".
• Könlösa substantiv. Man behöver inte, som t ex i tyska, skilja på "das Auto" och "der Wagen (två ord för bil där det senare har den manliga formen för bestämd form).
• Inga feminium på några ord, motexempel är "sjuksköterska" som låter klart kvinnligt - opraktiskt!
• Få och enkla regler för grammatiken.

Men det finns ju ett språk som talas över hela världen och liknar det ovan - Esperanto! Jo, jag håller med och jag tror att det är en bra utgångspunkt. En modern version av Esperanto, skulle verkligen kunna vara en lösning. Det har problem med en del av punkterna ovan, internet, feminum och tvetydigheter (tänker på användningen av "de"). Men jag är ingen lingvist, absolut inte. (Två länkar i texten till olika esperantosidor).

Att Esperanto inte slagit är lite av en gåta, tycker jag. Inte bara EU utan även FN borde spara miljarder kronor varje år på att bara använda ett språk. Initialkostnaden är förstås påtaglig och språket behöver säkert underhållas så att man inte drabbas av lokala avvikelser. Men det senare blir ett mindre problem om människor kommunicerar mer globalt.

Det finns nog svårare problem rent politiskt. I synnerhet de forna kolonialstaterna har säkert svårt att svälja att inte just deras språk har världsherravälde. Men titta på en jordglob - hur stort är Europa? Varför kan vi inte ha ett språk att prata med varandra?

Startade en ny blogg för att reflektera över Formel 1: stpete.blogg.se/f1