Drömjobbet
Tänk dig ett kreativt jobb som ger dig en hög lön, en bra bit över genomsnittet.
Det är fria tider, du kommer när du vaknat och går när du är trött. Givetvis inom rimliga ramar.
Vi pratar om vanlig kontorstid, inget övertidsslit eller obekväma arbetstider för att nå en hög lön.
Arbetskamraterna är oftast trevliga, som man blir när man trivs på jobbet.
Lite beroende på vad man gör, så upplever man att man gör en stor nytta för samhället. Det är ett yrke som krävs för att samhället ska fungera.
Du behöver inte riskera din hälsa, det är ett kontorsarbete.
Tänk dig att det är gott om sådana jobb, dessutom. Rent av kris när det gäller att få tag i folk. Så du kommer inte ha problem med att hitta något som passar dig.
Du behöver inte ha kontakter.
Vad är haken då?
Egentligen inga andra hakar än de vanliga, du måste lära dig yrket och du måste passa för det.
För att veta om du passar för det måste du pröva. Men du bör ha känsla för detaljer och tålamod när det inte går som du tänkt. Men det är bara som jag tror, egentligen vet man lite vad som gör att vissa passar medan andra springer därifrån.
Yrket jag pratar om är programmerare. Det har precis de egenskaper som jag beskrivit. Jag har jobbat snart 30 år med det och bortsett från åren efter internetbubblan så har det varit så här.
Ändå så är det ett stort problem på skolorna idag, för få söker till IT-utbildningarna. En anledning är att det verkar som datorer alltid funnits där och fungerat. Man bara använder dem.
Om du någonsin funderat över hur en webbsida hamnar på din dator eller hur du kan chatta med någon på andra sidan jorden, så är det dags att fundera på om inte det är något du ska jobba med.
Eller om du bara vill ha ett drömjobb.
Det är fria tider, du kommer när du vaknat och går när du är trött. Givetvis inom rimliga ramar.
Vi pratar om vanlig kontorstid, inget övertidsslit eller obekväma arbetstider för att nå en hög lön.
Arbetskamraterna är oftast trevliga, som man blir när man trivs på jobbet.
Lite beroende på vad man gör, så upplever man att man gör en stor nytta för samhället. Det är ett yrke som krävs för att samhället ska fungera.
Du behöver inte riskera din hälsa, det är ett kontorsarbete.
Tänk dig att det är gott om sådana jobb, dessutom. Rent av kris när det gäller att få tag i folk. Så du kommer inte ha problem med att hitta något som passar dig.
Du behöver inte ha kontakter.
Vad är haken då?
Egentligen inga andra hakar än de vanliga, du måste lära dig yrket och du måste passa för det.
För att veta om du passar för det måste du pröva. Men du bör ha känsla för detaljer och tålamod när det inte går som du tänkt. Men det är bara som jag tror, egentligen vet man lite vad som gör att vissa passar medan andra springer därifrån.
Yrket jag pratar om är programmerare. Det har precis de egenskaper som jag beskrivit. Jag har jobbat snart 30 år med det och bortsett från åren efter internetbubblan så har det varit så här.
Ändå så är det ett stort problem på skolorna idag, för få söker till IT-utbildningarna. En anledning är att det verkar som datorer alltid funnits där och fungerat. Man bara använder dem.
Om du någonsin funderat över hur en webbsida hamnar på din dator eller hur du kan chatta med någon på andra sidan jorden, så är det dags att fundera på om inte det är något du ska jobba med.
Eller om du bara vill ha ett drömjobb.
Lycklig eller populär?
Hej!
Med tre tonåringar under radarn så kommer ordet "populär" upp lite ofta. När jag var i den åldern var det seriöst ohipt att diskutera vem som var populär.
Nåväl, det är ju så att en del personer blir populära i en krets, det kan vara klassen eller västvärlden. Att lägga locket på, som vi gjorde då, och låtsas som det inte finns är ju inte speciellt konstruktivt.
Men om vi nu sladdar över i andra diket, där att vara populär är det viktigaste som finns, hur kul är det på en skala?
Introvert som jag är, så skiner väl jag i om jag är populär. Det är väl viktigare att vara lycklig än populär, eller hur? Och kan man bli poppis om man inte har en grund att stå på, typ vara lycklig eller i alla fall självsäker?
Kan inte utgå från mig själv jämnt. Som i många andra sammanhang ska man fråga sig vad ångest har med saken att göra. Har man en ångest som kretsar kring att vara osynlig, inte bli uppmärksammad, så blir det en stark drivkraft att försöka bli sedd, d v s populär eller hatad.
Så dagens slutsats blir att det är lättare att bli populär om man inte är lycklig.
Touch luck, partner. ;-)
Med tre tonåringar under radarn så kommer ordet "populär" upp lite ofta. När jag var i den åldern var det seriöst ohipt att diskutera vem som var populär.
Nåväl, det är ju så att en del personer blir populära i en krets, det kan vara klassen eller västvärlden. Att lägga locket på, som vi gjorde då, och låtsas som det inte finns är ju inte speciellt konstruktivt.
Men om vi nu sladdar över i andra diket, där att vara populär är det viktigaste som finns, hur kul är det på en skala?
Introvert som jag är, så skiner väl jag i om jag är populär. Det är väl viktigare att vara lycklig än populär, eller hur? Och kan man bli poppis om man inte har en grund att stå på, typ vara lycklig eller i alla fall självsäker?
Kan inte utgå från mig själv jämnt. Som i många andra sammanhang ska man fråga sig vad ångest har med saken att göra. Har man en ångest som kretsar kring att vara osynlig, inte bli uppmärksammad, så blir det en stark drivkraft att försöka bli sedd, d v s populär eller hatad.
Så dagens slutsats blir att det är lättare att bli populär om man inte är lycklig.
Touch luck, partner. ;-)
