Parkinsons lag för biografbyrån
Läste idag i DN att man ska avskaffa vuxencensuren. Ok. Känns bra. Den gäller ändå bara det som visas på bio. Allt annat är ocensurerat.
Främst handlar det om att bestämma åldersgränsen.
Men det intressanta i kråksången är Biografbyrån tänkt säg att öka priset på censuren av barnfilmer liksom för att kompensera inkomstbortfallet. Vi pratar om stora pengar, från 17 kr/minut till 257 kr/minut.
Parkisons andra lag säger att "Utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna". I Biografbyråns värld tillämpar man det så att man ser till att hålla inkomsterna uppe trots att arbetsmängden minskar.
Jag hittar inte artikeln på DN:s hemsida, annars hade jag länkat till den. Journalisten som inte når denna höjd av kritiskt tänkande, beklagar jag.
Börjar nästan samla ihop till en kategori: "kritik av journalism".
Främst handlar det om att bestämma åldersgränsen.
Men det intressanta i kråksången är Biografbyrån tänkt säg att öka priset på censuren av barnfilmer liksom för att kompensera inkomstbortfallet. Vi pratar om stora pengar, från 17 kr/minut till 257 kr/minut.
Parkisons andra lag säger att "Utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna". I Biografbyråns värld tillämpar man det så att man ser till att hålla inkomsterna uppe trots att arbetsmängden minskar.
Jag hittar inte artikeln på DN:s hemsida, annars hade jag länkat till den. Journalisten som inte når denna höjd av kritiskt tänkande, beklagar jag.
Börjar nästan samla ihop till en kategori: "kritik av journalism".
Mustaschkampen FaceBush
I duschen kom jag på vad min mustaschkamp ska heta: "FaceBush".
Insamlingen är för cancerfondens kamp mot prostatacancer. Du hittar den här.
Insamlingen är för cancerfondens kamp mot prostatacancer. Du hittar den här.
Vem äger din bil?
Idag fick jag hem en sammanfattning av försäkringsvillkoren för bilförsäkringen. Där kan man läsa följande underbara formulering:
"Försäkringen gäller för dig som är försäkringstagare om dur bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebär att du kan bli utan ersättning om du är registerad som ägare och har tecknat försäkring för bilen, trots att du inte äger den." (mina kursiveringar)
Så även om bilen är registrerad som den ska, jag står i registreringen som ägare och jag har tecknat försäkringen, så kan jag ändå anses inte vara ägare och bli utan ersättning. Skumt.
Det är bara den som är registrerad som ägare på bilen som kan och måste teckna försäkring. Skriver jag över bilen på min hustru så råkar hon illa ut om hon inte snabbt tecknar en försäkring.
Samtidigt så friskriver sig försäkringsbolaget, jag skulle kunna vara någon annan än "bilens verklige ägare". Hur vet man det?
Jag känner igen den här Kafka-logiken från Kronofogden. Om de vill driva in en skuld så kan de ta bilen från gäldenären men de måste först hitta bilen och sedan visa att det är gäldenären som äger den. Då räcker det inte med att gäldenären är bilens registrerade ägare. Hur man visar det vet jag inte.
Parkerar någon bilen fel och drar på sig en avgift, då är det verkligen ingen tvekan om att man är den verklige ägaren. Även om man inte fyllt 18. Så kan man börja livet som vuxen på minus med skulder hos Kronofogden. Tack mamma och pappa.
Obs, inget teoretiskt resonemang, det här är ett reellt problem att föräldrar registrerar bilar på barn som sedan får skulder för obetalda parkeringsavgifter.
Nu brukar det heta att man tecknar ett avtal genom att parkera på en ruta som sköts av ett bolag. Avtal kan dock inte ingås med personer under 18 så jag fattar inte hur det går ihop.
Hela problemet med otydligheten när det gäller ägandeskap borde rättas till, tycker jag. Är man registrerad som ägare så är man ägare, oavsett vem som kör bilen.
Dessutom, ingen under 18 borde kunna äga en bil. Att ha en bil innebär ansvar för att betala skatt och avgifter och varför skulle det läggas på en omyndig? Det kan förstås bli problem om ett barn ärver och det ingår en bil med affektionsvärde i arvet. Då får man lösa det med en överförmyndare som brukligt i liknande fall.
"Försäkringen gäller för dig som är försäkringstagare om dur bilens verklige ägare och huvudsaklige brukare. Detta innebär att du kan bli utan ersättning om du är registerad som ägare och har tecknat försäkring för bilen, trots att du inte äger den." (mina kursiveringar)
Så även om bilen är registrerad som den ska, jag står i registreringen som ägare och jag har tecknat försäkringen, så kan jag ändå anses inte vara ägare och bli utan ersättning. Skumt.
Det är bara den som är registrerad som ägare på bilen som kan och måste teckna försäkring. Skriver jag över bilen på min hustru så råkar hon illa ut om hon inte snabbt tecknar en försäkring.
Samtidigt så friskriver sig försäkringsbolaget, jag skulle kunna vara någon annan än "bilens verklige ägare". Hur vet man det?
Jag känner igen den här Kafka-logiken från Kronofogden. Om de vill driva in en skuld så kan de ta bilen från gäldenären men de måste först hitta bilen och sedan visa att det är gäldenären som äger den. Då räcker det inte med att gäldenären är bilens registrerade ägare. Hur man visar det vet jag inte.
Parkerar någon bilen fel och drar på sig en avgift, då är det verkligen ingen tvekan om att man är den verklige ägaren. Även om man inte fyllt 18. Så kan man börja livet som vuxen på minus med skulder hos Kronofogden. Tack mamma och pappa.
Obs, inget teoretiskt resonemang, det här är ett reellt problem att föräldrar registrerar bilar på barn som sedan får skulder för obetalda parkeringsavgifter.
Nu brukar det heta att man tecknar ett avtal genom att parkera på en ruta som sköts av ett bolag. Avtal kan dock inte ingås med personer under 18 så jag fattar inte hur det går ihop.
Hela problemet med otydligheten när det gäller ägandeskap borde rättas till, tycker jag. Är man registrerad som ägare så är man ägare, oavsett vem som kör bilen.
Dessutom, ingen under 18 borde kunna äga en bil. Att ha en bil innebär ansvar för att betala skatt och avgifter och varför skulle det läggas på en omyndig? Det kan förstås bli problem om ett barn ärver och det ingår en bil med affektionsvärde i arvet. Då får man lösa det med en överförmyndare som brukligt i liknande fall.
Hur länge kommer Obama leva?
Idag läser jag i DN att Obama planerar att avskaffa Guantanamo basen. Alla processer har stoppats i 120 dagar. USA ska sluta använda tortyr. Är det sant?
Kommer inte någon idiot att skjuta honom? Någon som tror att han hjälper terrorister?
Kommer inte någon idiot att skjuta honom? Någon som tror att han hjälper terrorister?
Samexistens i Israel
Läget i Gaza är som bekant värre än vanligt. Läste idag en mycket intressant debattartikel i Aftonbladet av Torbjörn Tännsjö.
I korthet säger Tännsjö att det är en dålig idé med en palestinsk stat. Istället borde det vara en stat som inte tillämpar apartheid där judar har mer rätt än andra.
Jag vill minnas att några israeler inte ville att det skulle stå "jude" i deras pass längre utan bara "israel". De fick givetvis avslag.
Det blir aldrig bra att grunda en stat på en etnicitet eller religon. Vad är en nation? Arne Anka sa: "administrativ yta". Det finns inget annat än geografi som kan vara en vettig grund för en nation. De som lever där ska ha samma rättigheter oavsett kön, religon, åsikt och sexuell läggning. Kolla FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna, artikel 2.
Lätt som en plätt. Ut med religonen från staten och kör sekulärt. Självklart för de flesta svenskar som är vana vid det. I resten av världen, inte lika självklart.
På Harvards universitet har man gjort en studie om vad judar och araber tycker om tanken på samexistens. Två saker var intressanta med den, tycker jag. Dels att araber är mer intresserade av en samexistens än judar och dels att den viktigaste vinsten med samexistens är de ekonomiska fördelarna, inte säkerheten.
Majoriteten är för samexistens. Vad har vi våra ledare till, kan man undra?
Källor:
Debattartikeln
Coexistence in Israel: A Natonal Study
Wikipedia om Torbjörn Tännsjö
Wikipedia om FN:s deklartion av de mänskliga rättigheterna
I korthet säger Tännsjö att det är en dålig idé med en palestinsk stat. Istället borde det vara en stat som inte tillämpar apartheid där judar har mer rätt än andra.
Jag vill minnas att några israeler inte ville att det skulle stå "jude" i deras pass längre utan bara "israel". De fick givetvis avslag.
Det blir aldrig bra att grunda en stat på en etnicitet eller religon. Vad är en nation? Arne Anka sa: "administrativ yta". Det finns inget annat än geografi som kan vara en vettig grund för en nation. De som lever där ska ha samma rättigheter oavsett kön, religon, åsikt och sexuell läggning. Kolla FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna, artikel 2.
Lätt som en plätt. Ut med religonen från staten och kör sekulärt. Självklart för de flesta svenskar som är vana vid det. I resten av världen, inte lika självklart.
På Harvards universitet har man gjort en studie om vad judar och araber tycker om tanken på samexistens. Två saker var intressanta med den, tycker jag. Dels att araber är mer intresserade av en samexistens än judar och dels att den viktigaste vinsten med samexistens är de ekonomiska fördelarna, inte säkerheten.
Majoriteten är för samexistens. Vad har vi våra ledare till, kan man undra?
Källor:
Debattartikeln
Coexistence in Israel: A Natonal Study
Wikipedia om Torbjörn Tännsjö
Wikipedia om FN:s deklartion av de mänskliga rättigheterna
Inte om bilindustrin - förändringsbenägenhet
Idag är snackisen på ekonominyheterna fordonsindustrin. DN har med rätta gett moteld mot de röster som hävdar att vi ska hoppa in som ägare. Med vi menar jag staten. Men det är ju våra pengar.
Men är bilindustrin i kris? Eller är det vissa märken som går dåligt? Är det rent av så att dessa märken kommer från en och samma kultur?
Har man det för enkelt är det lätt att slappna av, så är det bara. Har man stått neutral under ett par världskrig så har man ekonomin intakt och då kanske offentliga sektorn växer utan krav på resultat.
Har man förlorat ett världskrig och fått ett par städer bombade med massförstörelesvapen så ser man lite annorlunda på saken.
Toyota har jobbat fram ett koncept som kallas Lean. När de började en gång i tiden gjorde de vävstolar som stannade automatiskt så fort det blev fel. Nu gör de bilar enligt den principen och några till.
Toyotas bilar var urusla från början. Hur många Toyota från 80-talet finns det kvar? På den tiden var Volvo ett kvalitetsmärke och Toyota en lättrostad historia. Men Toyota jobbar med ständig förbättring som filosofi. Ständig förbättring innebär ständig förändring. Om något ska bli bättre så måste något förändras.
Idag kommer Volvo sist i Motormännens nybilsenkät med flest fel och Toyota hamnar bland de första.
Skulle vi i det läget skicka 50 miljarder kronor till Ford och med dessa pengar fattigare vända skutan? Eller kan vi komma på något bättre att använda pengarna till? Varför skulle staten vara någon speciellt bra ägare? Ibland kan våra myndigheter blixtra till och framstå som moderna men det finns en del problem med alla verksamheter som har ett alltför garanterat inflöde av pengar, statliga eller privata, spelar ingen roll.
Men är bilindustrin i kris? Eller är det vissa märken som går dåligt? Är det rent av så att dessa märken kommer från en och samma kultur?
Har man det för enkelt är det lätt att slappna av, så är det bara. Har man stått neutral under ett par världskrig så har man ekonomin intakt och då kanske offentliga sektorn växer utan krav på resultat.
Har man förlorat ett världskrig och fått ett par städer bombade med massförstörelesvapen så ser man lite annorlunda på saken.
Toyota har jobbat fram ett koncept som kallas Lean. När de började en gång i tiden gjorde de vävstolar som stannade automatiskt så fort det blev fel. Nu gör de bilar enligt den principen och några till.
Toyotas bilar var urusla från början. Hur många Toyota från 80-talet finns det kvar? På den tiden var Volvo ett kvalitetsmärke och Toyota en lättrostad historia. Men Toyota jobbar med ständig förbättring som filosofi. Ständig förbättring innebär ständig förändring. Om något ska bli bättre så måste något förändras.
Idag kommer Volvo sist i Motormännens nybilsenkät med flest fel och Toyota hamnar bland de första.
Skulle vi i det läget skicka 50 miljarder kronor till Ford och med dessa pengar fattigare vända skutan? Eller kan vi komma på något bättre att använda pengarna till? Varför skulle staten vara någon speciellt bra ägare? Ibland kan våra myndigheter blixtra till och framstå som moderna men det finns en del problem med alla verksamheter som har ett alltför garanterat inflöde av pengar, statliga eller privata, spelar ingen roll.
Accolade är utnämning
Det är glädjande att DN skriver om tjejbandet Accolade. Det är inget tjejband vilket som helst, de är från Saudiarabien. Att vara tjejband där betyder att man inte lämnar ut sin riktiga identitet. Ni kan tänka er resten.
Jag irriteras av att en journalist på DN dock har så otroligt dålig allmänbildning så att hon inte vet vad "accolade" betyder. Hon verkar inte ens tittat på målningen hon nämner. Så här skriver Sofia Ohlsson Djerf:
"Bandet döptes till Accolade efter att gitarristen Dina, som studerar konstvetenskap, såg tavlan The Accolade av Edmund Blair Leighton. Målningen föreställer en adelskvinna som utmanar en ung krigare med sitt svärd. "
Bild från Wikipedia:
Den som ser bilden och är det minsta allmänbildad förstår att krigaren blir dubbad till riddare, inte utmanad. Men bara för att strö på lite, här är definitionen i Wiktionary av ordet "accolade":
"A salutation marking the conferring of knighthood, consisting of an embrace or a kiss, and a slight blow on the shoulders with the flat of a sword."
OMFG.
Den av tjejerna som studerar konstvetenskap säger:
"- Jag tycker mycket om målningen. Den visar en kvinna som likställs med en man".
Ok, hoppas hon är felciterad. Det är bättre upp. Kvinnan på bilden är högre i rank, det är därför hon kan utnämna honom till riddare.
I allt annat är artikeln ytterst läsvärd. Det är så skönt att se hur människor gör uppror mot regeringar som försöker kontrollera deras tankar.
Edmund Leighton målade fotorealistiska och romantiska motiv hämtat från medeltiden och tidigt 1800-tal. Lyssna på titeln till en av hans tavlor: "Lay thy sweet hand in mine and trust in me". Mmmm, vi gamla hårdrockare är hopplöst romantiska, innerst inne.
Bild från commons.wikimedia.org:
Jag irriteras av att en journalist på DN dock har så otroligt dålig allmänbildning så att hon inte vet vad "accolade" betyder. Hon verkar inte ens tittat på målningen hon nämner. Så här skriver Sofia Ohlsson Djerf:
"Bandet döptes till Accolade efter att gitarristen Dina, som studerar konstvetenskap, såg tavlan The Accolade av Edmund Blair Leighton. Målningen föreställer en adelskvinna som utmanar en ung krigare med sitt svärd. "
Bild från Wikipedia:
Den som ser bilden och är det minsta allmänbildad förstår att krigaren blir dubbad till riddare, inte utmanad. Men bara för att strö på lite, här är definitionen i Wiktionary av ordet "accolade":
"A salutation marking the conferring of knighthood, consisting of an embrace or a kiss, and a slight blow on the shoulders with the flat of a sword."
OMFG.
Den av tjejerna som studerar konstvetenskap säger:
"- Jag tycker mycket om målningen. Den visar en kvinna som likställs med en man".
Ok, hoppas hon är felciterad. Det är bättre upp. Kvinnan på bilden är högre i rank, det är därför hon kan utnämna honom till riddare.
I allt annat är artikeln ytterst läsvärd. Det är så skönt att se hur människor gör uppror mot regeringar som försöker kontrollera deras tankar.
Edmund Leighton målade fotorealistiska och romantiska motiv hämtat från medeltiden och tidigt 1800-tal. Lyssna på titeln till en av hans tavlor: "Lay thy sweet hand in mine and trust in me". Mmmm, vi gamla hårdrockare är hopplöst romantiska, innerst inne.
Bild från commons.wikimedia.org:
Skattebrott eller bestickning?
Vi kan idag läsa i DN om att chefer inom Riksbanken har obeskrivligt låga räntor på sina lån.
Jag citerar: "Till exempel betalar vice riksbankschefen Lars Nyberg 1,25 procent i bunden ränta på sitt bostadslån".
En så låg ränta är inte marknadsmässig och det är en löneförmån som man ska ta upp i deklarationen annars är det ett skattebrott. Observera att det är den marknadsmässiga ränta som man ska jämföra mot och inte de interna reglerna som gäller på Riksbanken.
Nu kan det ju vara så att lånet är i en annan bank, det antyds inte det i artikeln, tvärtom. Men den intressanta tanken är att i så fall hade det varit en fråga om bestickning ifall en privat bank hade lånat ut pengar till Lars Nyberg till så låg ränta.
Så vad blir slutsatsen: räntan styrs ju delvis av dessa chefer så de har insider - information om när de ska bindas. Inte olagligt, insiderbrott gäller bara aktiehandel.
De låga räntorna är en löneförmån som läggs på lönen, så länge den deklareras så är det inte heller något brott. Med en marginalskatt på 55% blir effekten alltså inte fullt så stark som DN:s artikel beskriver. Om cheferna betalar halva räntan mot marknadsvärdet så kommer andra halvan att tas upp som en löneförmån.
Fortfarande har de det dock rätt gott.
Jag citerar: "Till exempel betalar vice riksbankschefen Lars Nyberg 1,25 procent i bunden ränta på sitt bostadslån".
En så låg ränta är inte marknadsmässig och det är en löneförmån som man ska ta upp i deklarationen annars är det ett skattebrott. Observera att det är den marknadsmässiga ränta som man ska jämföra mot och inte de interna reglerna som gäller på Riksbanken.
Nu kan det ju vara så att lånet är i en annan bank, det antyds inte det i artikeln, tvärtom. Men den intressanta tanken är att i så fall hade det varit en fråga om bestickning ifall en privat bank hade lånat ut pengar till Lars Nyberg till så låg ränta.
Så vad blir slutsatsen: räntan styrs ju delvis av dessa chefer så de har insider - information om när de ska bindas. Inte olagligt, insiderbrott gäller bara aktiehandel.
De låga räntorna är en löneförmån som läggs på lönen, så länge den deklareras så är det inte heller något brott. Med en marginalskatt på 55% blir effekten alltså inte fullt så stark som DN:s artikel beskriver. Om cheferna betalar halva räntan mot marknadsvärdet så kommer andra halvan att tas upp som en löneförmån.
Fortfarande har de det dock rätt gott.
EU vann olympiska medaljligan
Jag roade mig med att räkna ihop antalet medaljer om EU ställt upp som en nation i OS. Det är trots allt ett överstatligt organ så helt ute och cyklar är jag inte.
Som väntat så vinner EU överlägset, tvåan USA har inte ens hälften så många medaljer.
Nation Medaljer 1 EU 280 2 USA 110 3 Kina 100 4 Ryssland 72 5 Australien 46
EU:s onämnda handelshinder
Nyligen kunde man läsa i DN (hittar det inte i nätupplagan) att patent i europa är elva gånger dyrare än i USA och tretton gånger än i Japan. Det beror inte på avgifterna i sig utan mer på att man inte har ett gemensamt system inom EU.
När man försökt skapa ett sådant så stupade på vilket språk som skulle gälla! Antagligen ett stort problem eftersom det kan bli tolkningsproblem om ett patent är utfärdat på flera språk och det finns en skillnad, vilket patent är det som gäller i EU då? Två språk matchar ju aldrig exakt mot varandra, begrepp överlappar och man uttrycker sig på helt olika sätt.
Det är ett stort handelshinder att vi européer saknar ett gemensamt språk (nej, alla pratar inte engelska). Jag tänker främst på två saker.
Vilket språk man än väljer så kommer det med ett bagage av historia och kultur. Det fungerar inte något vidare.
Jag tycker att ett gemensamt språk borde ha föjande
Att Esperanto inte slagit är lite av en gåta, tycker jag. Inte bara EU utan även FN borde spara miljarder kronor varje år på att bara använda ett språk. Initialkostnaden är förstås påtaglig och språket behöver säkert underhållas så att man inte drabbas av lokala avvikelser. Men det senare blir ett mindre problem om människor kommunicerar mer globalt.
Det finns nog svårare problem rent politiskt. I synnerhet de forna kolonialstaterna har säkert svårt att svälja att inte just deras språk har världsherravälde. Men titta på en jordglob - hur stort är Europa? Varför kan vi inte ha ett språk att prata med varandra?
När man försökt skapa ett sådant så stupade på vilket språk som skulle gälla! Antagligen ett stort problem eftersom det kan bli tolkningsproblem om ett patent är utfärdat på flera språk och det finns en skillnad, vilket patent är det som gäller i EU då? Två språk matchar ju aldrig exakt mot varandra, begrepp överlappar och man uttrycker sig på helt olika sätt.
Det är ett stort handelshinder att vi européer saknar ett gemensamt språk (nej, alla pratar inte engelska). Jag tänker främst på två saker.
- Alla förpackningar måste förses med texter på många språk ( så att texten inte går att läsa ) och det är inte gratis.
- Arbetskraftens fria rörlighet begränsas av att folk som kommer från olika delar av europa inte kan prata med varandra. Ibland enormt hindrande, en läkare måste kunna prata med sin patient.
Vilket språk man än väljer så kommer det med ett bagage av historia och kultur. Det fungerar inte något vidare.
Jag tycker att ett gemensamt språk borde ha föjande
- Lätt att lära så att t o m en diplomat ska kunna prata utan att ha tolk.
- Att skrift och talspråk är så ihopkopplat att man skulle kunna läsa upp en text utan att förstå innehållet. (En erfarenhet jag haft med finska).
- Fungera på internet, alltså inga nya tecken och helst bara de 25 som engelskan har eftersom det blir praktiskt. Om du jobbar med IT så vet du vad jag menar. Kom ihåg att vi pratar Europa nu och inte hela världen.
- Inga inbyggda tvetydigheter i språket som t ex prepositioner som betyder olika saker beroende på sammanhang.
- Det ska gå att skriva poesi i språket. Annars blir det tråkigt.
- Man ska kunna ha det som ett andra språk vid sidan om sitt modersmål.
- Språket har stavelser som kan kombineras på många sätt. Vet man ordet för "varmt" så kan man automatiskt "hett", "ljummet", "svalt", "kallt" och "iskallt".
- Könlösa substantiv. Man behöver inte, som t ex i tyska, skilja på "das Auto" och "der Wagen (två ord för bil där det senare har den manliga formen för bestämd form).
- Inga feminium på några ord, motexempel är "sjuksköterska" som låter klart kvinnligt - opraktiskt!
- Få och enkla regler för grammatiken.
Att Esperanto inte slagit är lite av en gåta, tycker jag. Inte bara EU utan även FN borde spara miljarder kronor varje år på att bara använda ett språk. Initialkostnaden är förstås påtaglig och språket behöver säkert underhållas så att man inte drabbas av lokala avvikelser. Men det senare blir ett mindre problem om människor kommunicerar mer globalt.
Det finns nog svårare problem rent politiskt. I synnerhet de forna kolonialstaterna har säkert svårt att svälja att inte just deras språk har världsherravälde. Men titta på en jordglob - hur stort är Europa? Varför kan vi inte ha ett språk att prata med varandra?
Startade en ny blogg
Startade en ny blogg för att reflektera över Formel 1: stpete.blogg.se/f1
Palms mustasch
Idag, just nu, högst upp på Aftonbladet.se: tittarstorm mot Rikard Palm . Vad är det för ett land jag lever i?
Hur kan det bli en nyhet?
Hur kan det komma sig att någon som tittar på TV anser att det är så viktigt att de måste ringa och klaga?
Hur kan det bli en nyhet?
Hur kan det komma sig att någon som tittar på TV anser att det är så viktigt att de måste ringa och klaga?
Ledarskap enligt två principer
Ledarskap har alltid varit under förändring. Det vi ser nu är en övergång till ett mer lagbaserat arbete där den starke och tydliga ledaren från förr inte behövs i lika stor utsträckning.
Det som är den klassika, hierarkiska ordningen är att alla beslut tas högst upp i en hierarki som delegerar neråt i chefsnivåer tills det når de som verkligen göra jobbet - golvet. Där är det upp till varje individ att utföra sin arbetsuppgift på bästa sätt och om det går väl, belönas med gillande från närmaste chefen.
Fördelen med det är att det är lätt att förstå vad man ska göra, antingen är man chef på mellannivå och då ska man detaljera de direktiv man fått och delegera neråt, eller så är man längst ner och då är det bara att hugga i. Behöver man hjälp så går man till närmaste chef och ber denne att lösa det. Oftast består lösningen i att säga åt någon annan att hjälpa en.
Nackdelarna är dock tunga i en värld som snurrar allt fortare. Alla i hierarkin måste vara tydliga. Om någon på vägen från beslut till handling är otydlig så blir det problem hela vägen nedanför. Ett exempel är det forna Sovjet där man tog detta sätt till hela samhället.
Idag pratar man om platta organisationer, som inte har så många led mellan beslut eller handling. Det är dock fortfarande samma modell i grunden och problemen finns fortfarande kvar.
En ny inställning till ledarskap håller på att växa fram inom utvecklingen av mjukvara, detta nya kallas för att arbeta "agilt" eller "lättrörligt".
Här är människosynen också annorlunda, man ser mer människor som ansvarstagande lagspelar som strävar efter ett gemensamt mål. I den klassiska modellen förekommer mycket gnäll på jämlikar som man inte anser utfört sina arbetsuppgifter ordentligt.
Arbetar man enligt den lättrörliga modellen tilldelas man inga arbetsuppgifter utan man träffas varje morgon och går igenom läget med sina kollegor i teamet. Sedan plockar man det som är mest prioriterat och hjälps åt att lösa den uppgiften. Det är vad som kallas "pull" i motsats till det som var förr: "push".
Prioriteringen görs av någon som är ansvarig för produkten man utvecklar. Den personen är en beställare och har inget med arbetsledning att göra utan bara talar om vad som är viktigast ur ett nyttoperspektiv.
En gång i månaden eller oftare, tar teamet på sig att utföra en uppsättning arbetsuppgifter som beställaren har prioriterat och sedan leverera.
Det intressanta är förändring på hur man ser på människor. Jag skulle säga att det är ett mer vuxet sätt, d v s att vi pratar om vuxna människor som kan ta ansvar. Inte barn som behöver nogrann handledning för att inte genast springa iväg och leka.
Så från stora otympliga organisationer med beslut i stort antal led, över plattare organisationer så når vi till självstyrande team som levererar ofta och anpassar sig snabbt till nya förutsättningar.
De anarkistika utopister verkar få rätt på ett sätt som de kanske inte visste.
Det som är den klassika, hierarkiska ordningen är att alla beslut tas högst upp i en hierarki som delegerar neråt i chefsnivåer tills det når de som verkligen göra jobbet - golvet. Där är det upp till varje individ att utföra sin arbetsuppgift på bästa sätt och om det går väl, belönas med gillande från närmaste chefen.
Fördelen med det är att det är lätt att förstå vad man ska göra, antingen är man chef på mellannivå och då ska man detaljera de direktiv man fått och delegera neråt, eller så är man längst ner och då är det bara att hugga i. Behöver man hjälp så går man till närmaste chef och ber denne att lösa det. Oftast består lösningen i att säga åt någon annan att hjälpa en.
Nackdelarna är dock tunga i en värld som snurrar allt fortare. Alla i hierarkin måste vara tydliga. Om någon på vägen från beslut till handling är otydlig så blir det problem hela vägen nedanför. Ett exempel är det forna Sovjet där man tog detta sätt till hela samhället.
Idag pratar man om platta organisationer, som inte har så många led mellan beslut eller handling. Det är dock fortfarande samma modell i grunden och problemen finns fortfarande kvar.
En ny inställning till ledarskap håller på att växa fram inom utvecklingen av mjukvara, detta nya kallas för att arbeta "agilt" eller "lättrörligt".
Här är människosynen också annorlunda, man ser mer människor som ansvarstagande lagspelar som strävar efter ett gemensamt mål. I den klassiska modellen förekommer mycket gnäll på jämlikar som man inte anser utfört sina arbetsuppgifter ordentligt.
Arbetar man enligt den lättrörliga modellen tilldelas man inga arbetsuppgifter utan man träffas varje morgon och går igenom läget med sina kollegor i teamet. Sedan plockar man det som är mest prioriterat och hjälps åt att lösa den uppgiften. Det är vad som kallas "pull" i motsats till det som var förr: "push".
Prioriteringen görs av någon som är ansvarig för produkten man utvecklar. Den personen är en beställare och har inget med arbetsledning att göra utan bara talar om vad som är viktigast ur ett nyttoperspektiv.
En gång i månaden eller oftare, tar teamet på sig att utföra en uppsättning arbetsuppgifter som beställaren har prioriterat och sedan leverera.
Det intressanta är förändring på hur man ser på människor. Jag skulle säga att det är ett mer vuxet sätt, d v s att vi pratar om vuxna människor som kan ta ansvar. Inte barn som behöver nogrann handledning för att inte genast springa iväg och leka.
Så från stora otympliga organisationer med beslut i stort antal led, över plattare organisationer så når vi till självstyrande team som levererar ofta och anpassar sig snabbt till nya förutsättningar.
De anarkistika utopister verkar få rätt på ett sätt som de kanske inte visste.
