Lycklig eller populär?

Hej!

Med tre tonåringar under radarn så kommer ordet "populär" upp lite ofta. När jag var i den åldern var det seriöst ohipt att diskutera vem som var populär.

Nåväl, det är ju så att en del personer blir populära i en krets, det kan vara klassen eller västvärlden. Att lägga locket på, som vi gjorde då, och låtsas som det inte finns är ju inte speciellt konstruktivt.

Men om vi nu sladdar över i andra diket, där att vara populär är det viktigaste som finns, hur kul är det på en skala?

Introvert som jag är, så skiner väl jag i om jag är populär. Det är väl viktigare att vara lycklig än populär, eller hur? Och kan man bli poppis om man inte har en grund att stå på, typ vara lycklig eller i alla fall självsäker?

Kan inte utgå från mig själv jämnt. Som i många andra sammanhang ska man fråga sig vad ångest har med saken att göra. Har man en ångest som kretsar kring att vara osynlig, inte bli uppmärksammad, så blir det en stark drivkraft att försöka bli sedd, d v s populär eller hatad.

Så dagens slutsats blir att det är lättare att bli populär om man inte är lycklig.

Touch luck, partner. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0