Den du är eller det du gör
Är du den du är eller det du gör?
Idén till det här inlägget kom upp när vi pratade om hur man förhåller sig till att göra tillfälliga avsteg från sin diet. Är man förtappad om man bryter dieten en enstaka festkvälll?
Jag generaliserade lite och funderade på alkoholister som blivit nyktra och får absolut inte dricka ett endaste glas eftersom de genast åker dit igen. Men, egentligen, är det logiskt?
Det gäller ju inte alla, kan jag konstatera. Min kära kan bryta en diet och sedan ta upp den som ingenting för att sedan nå sina mål. Efter att jag slutade röka så har jag provat utan falla dit.
Om man nu har lyckats sluta röka eller följa en diet så bordet det väl vara lättare att göra det igen? På't igen. Upp och nicka.
År det så att skillnaden hur man lägger sitt perspektiv på sig själv (och andra)? Antingen vad man är, en förtappad själ, obotlig, eller, vad man gör, ett avsteg som inte har reella konskevenser, är ingen ovana eller misslyckande.
Det är ingen bra idé att dela in människor i onda eller goda, som att det var en egenskap som sitter lika hårt ihop med dem som deras kroppslängd. Människor agerar väldigt mycket efter omständigheter och viljan finns där men kanske inte så fri som vi vill tro. Se t ex det välkända Milgrams lydnadsexperiment eller Stockholmssyndromet.
Man kan kanske karaktisera dig som summan av dina handlingarna som en blyg, knarkande mytoman och, för att citera Dr Pihl, den bästa förutsägelsen om framtida handlingar är tidigare handlingar - men - det måste inte vara så.
Om du slutar tänka på dig själv och utifrån vad de är och istället fokuserar på vad de och du gör, så inser du att även om du alltid handlar innanför en ram av omständigheter, så finns det alltid val från det att du bestämmer dig att gå upp på morgonen till godnatt.. Även för Mohammaed i Togo.
Eller: hur vill du göra i fortsättningen?
Idén till det här inlägget kom upp när vi pratade om hur man förhåller sig till att göra tillfälliga avsteg från sin diet. Är man förtappad om man bryter dieten en enstaka festkvälll?
Jag generaliserade lite och funderade på alkoholister som blivit nyktra och får absolut inte dricka ett endaste glas eftersom de genast åker dit igen. Men, egentligen, är det logiskt?
Det gäller ju inte alla, kan jag konstatera. Min kära kan bryta en diet och sedan ta upp den som ingenting för att sedan nå sina mål. Efter att jag slutade röka så har jag provat utan falla dit.
Om man nu har lyckats sluta röka eller följa en diet så bordet det väl vara lättare att göra det igen? På't igen. Upp och nicka.
År det så att skillnaden hur man lägger sitt perspektiv på sig själv (och andra)? Antingen vad man är, en förtappad själ, obotlig, eller, vad man gör, ett avsteg som inte har reella konskevenser, är ingen ovana eller misslyckande.
Det är ingen bra idé att dela in människor i onda eller goda, som att det var en egenskap som sitter lika hårt ihop med dem som deras kroppslängd. Människor agerar väldigt mycket efter omständigheter och viljan finns där men kanske inte så fri som vi vill tro. Se t ex det välkända Milgrams lydnadsexperiment eller Stockholmssyndromet.
Man kan kanske karaktisera dig som summan av dina handlingarna som en blyg, knarkande mytoman och, för att citera Dr Pihl, den bästa förutsägelsen om framtida handlingar är tidigare handlingar - men - det måste inte vara så.
Om du slutar tänka på dig själv och utifrån vad de är och istället fokuserar på vad de och du gör, så inser du att även om du alltid handlar innanför en ram av omständigheter, så finns det alltid val från det att du bestämmer dig att gå upp på morgonen till godnatt.. Även för Mohammaed i Togo.
Eller: hur vill du göra i fortsättningen?
Kommentarer
Postat av: tilda
oj vad du ska låta smart =P
Trackback
