Bryta upp utifrån
Man kan inte bryta upp ett destruktivt förhållande utifrån och inifrån är det så svårt att se hur illa det faktiskt är.
Jag pratar inte om mitt nuvarande äktenskap, kära barn. Jag tänker på människor jag mött och hört talas om. De lever i förhållande där åtminstone den ena parten kunde ha ett bättre liv - även som singel.
Som exempel, att han är konstant svartsjuk och beskär hennes möjligheter att ha egna vänner. Visst, någon svartsjuka ska det finnas men det ska gå att leva ett normalt liv.
Vad hon än tar på sig så tycker han att det är antingen för vulgärt eller för tråkigt. Visst, lite kritik skadar inte men man ska fortfarande känna sig som att man är mer än vatten värd.
I alla sådana situationer så är det som att hon inte tycker att han gått för långt, det kan hon inte se. Omgivningen tycker att det är hur galet som helst men det går inte fram.
Sedan säger hon att det är hennes fel också, hade hon inte fräst åt honom hade han ju inte gått ut och supit skallen i bitar, kommit hem och gett henne en omgång.
Kanske det ja, det var nog så att hon var inblandad också. Det bara det att i allt saknas vettiga propotioner och det råder olika måttstockar för honom och henne.
Det är säkert synd om honom som har så dålig självkänsla att han måste kontrollera någon annan för att må bra. Kanske det var hans mamma som gjorde det mot honom? Det är hursomhelst skit samma.
Ett förhållande är ett möte mellan två människor och om det är bra så blir de starkare, tryggare och rikare människor. Är det dåligt tar de ned varandra. Oavsett vem som trycker ned den andre, eller båda varandra, så har de lika skyldighet att säga stopp, nu räcker det.
"Jag kan inte ändra på dig och jag kan inte förstå hur jag ska kunna ändra på mig för att det här förhållandet ska bil något bra. Vad säger du?"
Eller något annat.
Vi andra står utanför och tittar på. Kommer med små kommentarer som "Hur kändes det för dig?" eller "Accepterar du verkligen det?". Jag har aldrigt provat med "Han pissar på dig, lämna honom!". Angtagligen skulle det inte fungera.
Är man vag går det det inte fram. Är man för direkt på, blir det samtidigt kritik av henne (i mina exempel).
Har du några förslag som verkligen fungerat? Eller ska man bara vänta på deras egen insikt?
Jag pratar inte om mitt nuvarande äktenskap, kära barn. Jag tänker på människor jag mött och hört talas om. De lever i förhållande där åtminstone den ena parten kunde ha ett bättre liv - även som singel.
Som exempel, att han är konstant svartsjuk och beskär hennes möjligheter att ha egna vänner. Visst, någon svartsjuka ska det finnas men det ska gå att leva ett normalt liv.
Vad hon än tar på sig så tycker han att det är antingen för vulgärt eller för tråkigt. Visst, lite kritik skadar inte men man ska fortfarande känna sig som att man är mer än vatten värd.
I alla sådana situationer så är det som att hon inte tycker att han gått för långt, det kan hon inte se. Omgivningen tycker att det är hur galet som helst men det går inte fram.
Sedan säger hon att det är hennes fel också, hade hon inte fräst åt honom hade han ju inte gått ut och supit skallen i bitar, kommit hem och gett henne en omgång.
Kanske det ja, det var nog så att hon var inblandad också. Det bara det att i allt saknas vettiga propotioner och det råder olika måttstockar för honom och henne.
Det är säkert synd om honom som har så dålig självkänsla att han måste kontrollera någon annan för att må bra. Kanske det var hans mamma som gjorde det mot honom? Det är hursomhelst skit samma.
Ett förhållande är ett möte mellan två människor och om det är bra så blir de starkare, tryggare och rikare människor. Är det dåligt tar de ned varandra. Oavsett vem som trycker ned den andre, eller båda varandra, så har de lika skyldighet att säga stopp, nu räcker det.
"Jag kan inte ändra på dig och jag kan inte förstå hur jag ska kunna ändra på mig för att det här förhållandet ska bil något bra. Vad säger du?"
Eller något annat.
Vi andra står utanför och tittar på. Kommer med små kommentarer som "Hur kändes det för dig?" eller "Accepterar du verkligen det?". Jag har aldrigt provat med "Han pissar på dig, lämna honom!". Angtagligen skulle det inte fungera.
Är man vag går det det inte fram. Är man för direkt på, blir det samtidigt kritik av henne (i mina exempel).
Har du några förslag som verkligen fungerat? Eller ska man bara vänta på deras egen insikt?
Kommentarer
Postat av: tilda
de säger att man inte vet vad man har fören man förlorat det. många sitter ensamma och sårade medan de här personerna hittat sitt liv igen, kanke till och med sig själva bland all röra. finns inte mycket man kan göra. kärleken är blind...
Trackback
