stpete - man, 50+

Så har de förlovat sig, Daniel och Viktoria. Ingen adelsman är han men det var väl inte Silvia heller? Hennes pappa var väl industrimagnat inom krigsindustrin? Anfader Bernadotte var en vanlig kontorist från början innan karriären i Napoleons armé.

Debatten mellan monarkister och republikaner blossar upp. Jag tycker väl att det känns otidsenligt med en monarki, lite fånigt liksom. men det är ändå intressant med monarkisternas argument.

De säger att det är en modern och folklig monarki. Samtidigt är det inte en riktig monarki eftersom knugen (dyslektiker) inte har någon formell makt. Dessutom påstår de att 80% av folket gillar monarkin i dagsskicket.

Det slog mig att båda sidorna rationaliserar sina argument men missar ändå poängen.

Tänk efter. Om nu det är bara så att det är bättre med en kung än en president, varför blir känslorna så starka kring kungafamiljen? Det stämmer liksom inte att det bara är praktiskt med en icke-vald representant som alla bara gillar för att det inte finns så mycket att reta sig på.

Det finns mer under ytan, annars kan man inte försörja veckopressen som man gör med vardagliga händelser och tomma spekulationer.

Jag tror att vi kan hitta ledtrådar i våra folksagor. Ni som inte missat dem vet att kungen och drottningen är ett återkommande tema där en gossehjälte får prinsessan och halva kungariket i det lyckliga slutet.

Observera att han blir upptagen i kungens familj och inte att han hämtar prinsessan till sin, vilket han hade gjort om det varit en vanlig bondflicka han gift sig med. Precis så är det med Daniel.

Nästa fråga är då varför folksagorna har detta återkommande tema. Det måste ju vara att det känts rätt när sagorna berättats vidare, från generation till generation och från land till land. Den tidens fildelning.

Ni som läst tolkningar av folksagor vet vart jag är på väg. Kungen och drottningen är metaforer för mamma och pappa. Den vilsne unge mannen blir genom sin handling vuxen och tas upp i familjen som en vuxen man. Allt beskrivet  i vackra bilder av prosa som finslipats genom åren. Sweet.

Därför slår det väl an även utomlands att kungen kommer på besök och inte en president.

Kungafamiljen idag låter oss komma nära i väl redigerade små inblickar. Vi tittar på dem som i ett dockhus. De går omkring lite tjusigt och säger gulliga saker till varandra. Lite drama ibland men inga uppslitande gräl. Vi kan titta och sucka lite, förtjusas en stund över deras saga och slippa tänka för ett ögonblick på att vi måste arbeta för att få mat på bordet.

Har jag blivit monarkist?