Inte om bilindustrin - förändringsbenägenhet
Idag är snackisen på ekonominyheterna fordonsindustrin. DN har med rätta gett moteld mot de röster som hävdar att vi ska hoppa in som ägare. Med vi menar jag staten. Men det är ju våra pengar.
Men är bilindustrin i kris? Eller är det vissa märken som går dåligt? Är det rent av så att dessa märken kommer från en och samma kultur?
Har man det för enkelt är det lätt att slappna av, så är det bara. Har man stått neutral under ett par världskrig så har man ekonomin intakt och då kanske offentliga sektorn växer utan krav på resultat.
Har man förlorat ett världskrig och fått ett par städer bombade med massförstörelesvapen så ser man lite annorlunda på saken.
Toyota har jobbat fram ett koncept som kallas Lean. När de började en gång i tiden gjorde de vävstolar som stannade automatiskt så fort det blev fel. Nu gör de bilar enligt den principen och några till.
Toyotas bilar var urusla från början. Hur många Toyota från 80-talet finns det kvar? På den tiden var Volvo ett kvalitetsmärke och Toyota en lättrostad historia. Men Toyota jobbar med ständig förbättring som filosofi. Ständig förbättring innebär ständig förändring. Om något ska bli bättre så måste något förändras.
Idag kommer Volvo sist i Motormännens nybilsenkät med flest fel och Toyota hamnar bland de första.
Skulle vi i det läget skicka 50 miljarder kronor till Ford och med dessa pengar fattigare vända skutan? Eller kan vi komma på något bättre att använda pengarna till? Varför skulle staten vara någon speciellt bra ägare? Ibland kan våra myndigheter blixtra till och framstå som moderna men det finns en del problem med alla verksamheter som har ett alltför garanterat inflöde av pengar, statliga eller privata, spelar ingen roll.
Men är bilindustrin i kris? Eller är det vissa märken som går dåligt? Är det rent av så att dessa märken kommer från en och samma kultur?
Har man det för enkelt är det lätt att slappna av, så är det bara. Har man stått neutral under ett par världskrig så har man ekonomin intakt och då kanske offentliga sektorn växer utan krav på resultat.
Har man förlorat ett världskrig och fått ett par städer bombade med massförstörelesvapen så ser man lite annorlunda på saken.
Toyota har jobbat fram ett koncept som kallas Lean. När de började en gång i tiden gjorde de vävstolar som stannade automatiskt så fort det blev fel. Nu gör de bilar enligt den principen och några till.
Toyotas bilar var urusla från början. Hur många Toyota från 80-talet finns det kvar? På den tiden var Volvo ett kvalitetsmärke och Toyota en lättrostad historia. Men Toyota jobbar med ständig förbättring som filosofi. Ständig förbättring innebär ständig förändring. Om något ska bli bättre så måste något förändras.
Idag kommer Volvo sist i Motormännens nybilsenkät med flest fel och Toyota hamnar bland de första.
Skulle vi i det läget skicka 50 miljarder kronor till Ford och med dessa pengar fattigare vända skutan? Eller kan vi komma på något bättre att använda pengarna till? Varför skulle staten vara någon speciellt bra ägare? Ibland kan våra myndigheter blixtra till och framstå som moderna men det finns en del problem med alla verksamheter som har ett alltför garanterat inflöde av pengar, statliga eller privata, spelar ingen roll.
Kommentarer
Trackback
